De etablerade partierna står nu i kö för att utnyttja SD:s barometer- och pr-framgångar och eftersom media ändrat sin strategi från att tiga ihjäl till att skjuta i sank med argument så är pr-kanalerna öppna att använda för den som vill. Men lyckas någon annan än SD dra fördel av det som nu utspelar sig i svenska massmedier och i bloggosfären?

Vi är ovana vid extremister i Sverige, trots allt. Det har prövats lite olika strategier under de cirka en och en halv mandatperioder som SD haft rejäl vind i seglen, men mycket lite tycks ha hjälpt. SD får över 4 procent i flera av väljarbarometrarna och mest ökar sympatierna i Skåneregionen; den region jag själv kommer från och arbetar i. Och störst verkar skillnaden vara mellan storstad och landsbygd. Som vanligt, kanske man frestas att säga.

Jimmie Åkesson fick i helgen chansen att publicera en debattartikel som i stort sett påstod att Sveriges stora problem beror på dess muslimer. Aftonbladet hittade på ursäkter för varför den borde publiceras men givetvis är en av anledningarna att det öppnar en tolvfilig digital motorväg rakt in på sajten. Under tiden skyndar sig alla etablerade partier att ta avstånd från Åkessons debattartikel – och det är ju ett naturligt steg nummer ett, såklart. Men media har lika givet fler toner i sin pipa att dansa till. Till den ständiga frågan om de skulle kunna tänka sig att regera ihop med SD finns många underfrågor. Skulle ni hellre regera över blocken? – är dagens fråga och pajkastningen sätter omedelbart igång som på given signal. Jag räknar kallt med fler splitsående frågor, mediespjällen är som sagt öppna.

Hittills anser jag att alla partier gjort fel. Utspelen mot varandra och Åkesson har ännu så länge snarare stärkt än försvagat SD i de trogna leden och jag anser att man ingenting annat kan göra än att bemöta SD:s utspel på varje enskild punkt. Politiskt; inte debattmässigt. De kan plocka sönder Jimmie Åkessons argument hur många gånger de vill – han kommer på andra. De kan stå 45 man i en tv-studio och samtliga säga hur fel han har – han blir då bara än mer övertygad om deras förräderi. De kan anklaga varandra för att potentiellt vara samarbetsvilliga med SD – det ler Åkesson bara i mjugg åt. Felet partierna gör är att de i denna situation försöker stärka sin egen ställning – inte bemöta SD:s anti-islampolitik. Det är genomskinligt.

SD:s argument är så ihåliga att det inte syns om man skjuter på dem. De är som urban legends, de vägrar dö. Däremot finns det obehagliga problem i samhället som SD:s rökridåer är ett symptom på. Det är dessa problem de etablerade partierna ska ta tag i. Det är därför folk röstar på dem. Eller inte.

 tillbaka